Vad vill jag egentligen.
Ett kanske lite konstigt inlägg men ibland undrar jag. Ska man gå till drömjobbet, som verkligen är ett drömjobb med då man jobbar så många timmar att man knappt har tid för eftertanke och fritid, och sedan stressa iväg till träning för att man känner att man nog visst ska ha tid för det också. Nej.
Senaste månader har visserligen varit en rikig prövning när jag strukturerat om mitt liv. Och kanske en riktig prövning också med tanke på allt annat som hänt i livet och jag söker fortfarande en balans där jag mår bra. Men när man har alla prylar man behöver i världen. Och en hel hög med träningskläder som bara väntar på att användas. Och ett liv man så gärna vill dela med den rätte, men inte ens har tid att gå ut och träffa sina vänner.
Hur gör man då.
Jag vill ha mer tid för att träna utan stress och hets. Pusha mina egna gränser och må bra. Jobba med min dröm som fortsättningsvis är travsport. Och vara lite spontan ibland. På flyget till Visby i helgen läste jag en bok med många bra tips och tankar. Speciellt mycket tycker jag om att citatet nedan. Det var så slående, och jag är ju trots allt inte ens 25 år fyllda, så jag kommer att hinna ändra mig många gånger på många saker, och vad är väl mer okej än det.
