Att sakna något.
Tänkte bara belysa er om att jag har saknat många saker i mitt liv under olika perioder. Hemlängtan kan man inte kalla det, för på resande fot, i en pappkartong, en resväska eller liknande har jag bott mer eller mindre sedan jag som 15-åring flyttade hemifrån.
Men ibland kan man sakna tillbaka till fina stunder. Som nu, i ett grått och kallt Jämtland är det lätt att sakna sina vänner som helt enkelt bor för långt bort för att man ska kunna träffas tillräckligt ofta. Telefonsamtalen blir långa, men det är liksom ändå inte samma som att träffas påriktigt. I somras äventyrande jag och Jennifer runt i Skåne, en sommar som vi båda nog kommer att minnas länge. Bilden är från i somras på ett mysig fik i Simrishamn. Det regnade ute, men det var ett varmare sommarregn än det som regnat de senaste veckorna.
För två veckor sedan fyllde jag år, och den endaste presenten jag fick hemskickad på dagen var av Jennifer. Så underbart. Och man vet vem som finns där påriktigt för en. Men Skåne är för långt borta. Eller också är jag för långt från Skåne.